En *sån* dag

Idag har varit en jobbig dag. Vaknade med en känsla av att bli kvävd. Stark ångest. Visste inte varför. Timmarna gick och ångesten eskalerade. Vid tre hade jag redan tagit maxdosen ångestlindrande och låg i sängen och grät, försökte att inte skrika. 

Det gör ont. 
Så många minnen och känslor sitter fastetsade inom mig. 
Idag grät jag ut några, vilket betyder att jag nu bär på en bråkdel lättare tyngd i bröstet. 
Min syster är den finaste man kan tänka sig. Hon gråter med mig. Önskar hon märkt tidigare, vetat redan när jag var liten och låg vaken i rummet bredvid, dunkade huvudet i väggen för att glömma bort. 
Jag klandrar ingen. Det är inte ditt fel, viskar jag till henne. Du gjorde allt du kunde. 
Men allra viktigast är att du vet, att det är inte ditt fel. Allra minst ditt fel!! Det vet du va?

Då kommer tårar. Mer tårar. 
Det känns inte så, snörvlar jag. 
Men det är inte ditt fel!!! snyftar hon tillbaka. 

Kan nog inte med ord beskriva vad det betyder för mig att höra. 
Allt. 
Verkligen allt. 

Kommentera här: