Imorgon

Imorgon är dagen. Ett år sedan jag diagnosticerades med Anorexi. 

Jag känner en sån stor sorg och rädsla inför morgondagen. Det senaste året känns som en enda lång mardröm. 
Så mycket som hänt. 
Så dåligt har jag mått. 
Så dåligt har min familj mått. 

Jag har inte kunnat vara mig själv. 
Jag kämpar så hårt för att bli bättre, bli friskare, men det gör ont och jag har skyhög ångest. 
Jag vill bara ha ett slut på den här mardrömmen. 

Kommentera här: