Rens & tacksamhet

Jag rensar mycket just nu. Är inne i en period där det är skönt att sortera gammalt och göra mig av med det. 

Men det gör ont också. 
Hittade så många dagböcker, brev, papper från polisen bland annat. Sjukhusarmband, läkarintyg, och brev med förlåt till min mamma för att jag inte orkade leva mer. 
Det blev liksom lite för mycket på en gång idag. Jag satt i flera timmar i mitt lilla källarförråd och läste. Så otroligt tacksam för att jag mår bättre men så tyngd av hur dåligt jag mått. 
Det gör ont att det gjort så ont, men jag vill klara leva bortom det. Jag vill låta det bli nåt som varit, som format mig, men som inte längre är. 
Imorgon är det invägning igen och samtal, och det kunde nog inte kommit mer lämpligt. Har känt i några veckor nu att jag verkligen behöver prata ut. Med nån annan än familjen. 

Men det är inte bara jobbigt att rensa. Jag har flera säckar med fina kläder som jag bestämt mig för att skänka. Samma med flera par hela och varma vinterskor och vinterjackor. Det känns fint att kunna göra det. Ekonomiskt är jag inte beroende av att få pengar för dessa saker, och själsligt blir jag väldigt glad att kunna hjälpa andra. Det blir kanske en kall vinter, och sorgligt nog har inte alla möjlighet att hålla sig varma! 
Kurslitteratur däremot har jag sålt nästan 10 böcker nu, och har typ 30 böcker till! Det känns skönt att göra sig av med onödiga böcker, men nördig som jag är behåller jag de jag fortfarande tycker är intressanta! 
Och jag ska renovera mitt kök också. 
Livet är så blandat just nu. Sorg och tacksamhet, glädje och klump i magen, ork och trötthet, skratt och panikångest. 
Det går i varv. 
Men mest är jag nog tacksam. 
För familjen. För min utbildning. För att den och min fasta tjänst ger mig så himla bra förutsättningar att bli frisk på riktigt utan att krascha ekonomiskt. Tacksam för att jag kommer få bra stöd när jag börjar jobba igen. Tacksam till mig själv för att jag vågade. Tacksam för allt jag lärt mig om mig själv senaste tiden. Tacksam för vården jag får, lägenheten jag bor i, cykeln jag fick av mamma och pappa, tacksam för livet generellt. Fastän det gör ont ganska ofta och fastän det gett mig fler utmaningar än jag kanske önskat. Men utan dem hade jag inte varit den jag är idag. Och den jag är idag är jag också himla tacksam för. 


Kommentera här: