Springer

Jag springer genom livet, från grej till grej, tar på mig mer ansvar än mina axlar orkar bära, bara för att slippa känna. 

Jag svälter inte bort känslorna nu- jag springer ifrån dem. 
Allt går i 190, och snart är dagarna här slut. 
Jag har inte mediterat ordentligt på flera dagar. 
Jag har knappt ens öppnat min DBT-bok. 
Jag orkar inte känna just nu. Istället tar jag ångestlindrande för att bara stå ut. 
Det är jobbigt. Jag känner mig ensam. Vet att jag inte är det, men känslan bär jag ändå med mig. 
Försöker att inte "resa i tiden"- varken tillbaka eller framåt. 
Det är obehagligt men det går över. 
Det som har hänt har hänt. 
Det som kommer hända kommer hända. 

Allt jag egentligen har är nuet. 
Det enda jag kan påverka. 

Kommentera här: