Tacksamhet

Sommaren börjar ta slut. Jag har kommit in i ytterligare en *rensa/städa frenetiskt-fas* och har lite svårt för att tillåta mig själv vila och återhämtning. Nu har jag dock lagt mig i sängen för att ta det lugnt en stund innan nästa projekt drar igång. 

Jag är ändå lite lättad att sommaren börjar ge vika för min favoritårstid: hösten <3 
Detta innebär att vi åker hemåt om några dagar, jag ska börja fixa iordning med mitt liv hemma. Rensa bort för små kläder, planera vilka nya kläder jag ska köpa, organisera om hemma, sortera bort precis allt som kan relateras till sjukdomen. Jag ska hälsa på jobbet, fylla i viktiga FK-formulär, försöka skapa en lugnt och fin miljö att bli frisk i hemma, jag ska lära mig laga mat, göra oändligt många matlådor, lära mig ta eget ansvar för mitt ätande (!!!), gå till optikern och titta ut nya glasögon, klippa & slinga håret och liksom börja om på riktigt. På alla plan. 
Jag är så enormt tacksam för att jag har fått den här chansen till ett nytt liv. Jag hoppas verkligen jag ska kunna ta tillvara på den. 
Jag gör i alla fall så gott jag kan. Idag valde jag t ex en kaka till eftermiddagsmelliset bara för att jag tyckte det skulle smaka gott! 
Tidigare har jag knappt ens smakat kakor. Har sagt att jag inte tycker om dem? Men det var såklart en lögn som till och med jag själv gick på. Kakor är gott <3 Och ett helt OK mellis nån gång ibland! 

Som sagt, det känns som att jag skapar ett nytt liv. Jag har inte nått ända fram än, men jag har kommit en bit på vägen vilket jag också är enormt tacksam för. Fy fan vad jobbig varje sekund var de första veckorna. 
Nu är kampen en annan, men fortfarande lika viktig. Jag är tacksam för att tiden går, den hjälper mig lämna det sjuka bakom mig och bygga en framtid jag inte ångrar. 

Så tack till min familj som orkar vara med mig genom det här, som orkar stötta mig trots att jag inte är så bra på att förklara alla gånger. Tack till mig själv för att jag vågade och vågar. För att jag höll ut när det var som allra svårast, för att jag orkade den första biten. Nu börjar nästa fas. 
Har aldrig känt mig såhär tacksam tidigare! 

Kommentera här: