Jul

Jag känner att jag behöver skriva ner det här för att minnas andra gånger att det faktiskt är möjligt. 

Vi firade jul i helgen med en del av släkten. Jag åt både middag och eftermiddagsfika där och vet ni? Det gick bra. 
Alltså JÄTTEBRA. Jag åt en normalportion middag (det blir enklare och enklare att lista ut vad det egentligen är) och fikade kladdkaka med grädde, och åt juleskum utan att räkna antalet tomtar. 

I år kunde jag vara avslappnad och tänka på annat än kalorier, hur jag ska komma undan dem utan att nån märker eller på hur tjock jag känner mig. 

I år åt jag och var lagom mätt. 
I år log mina släktingar glatt mot mig för de har inte sett mig såhär välmående på 1,5 år. 
I år skrattade jag ikapp med mina kusiner som stått mig nära genom uppväxten. 
I år busade jag med min systerson. 
I år var jag inte trött, nervös, tom, ihålig. 

I år var jag glad, sprallig, mätt, och jag var MIG SJÄLV igen. Den där personen som jag saknat så långe. 

Hon kommer tillbaka, lite åt gången. Och det känns så himla fint. Och juleskum är typ det godaste som finns. Det trodde jag aldrig att jag skulle våga erkänna. Men det är nya tider nu och det är MIN tid. Inte anorexins. MIN. 
Och förresten känner jag oftare och oftare att denna kroppen kanske är helt okej att leva i? 
Att den inte är särskilt överdrivet stor egentligen, bara större än min sjuka kropp. Och det var ju meningen också. Mitt liv har också blivit större och mer värt att leva. 

Jag hoppas jag får känna såhär hela julen i år <3

Kommentera här: