Ångestskalan

Min ångest går aldrig under en trea på en skala från noll till tio. Ofta är den över fem. Ofta vaknar jag med nävarna så hårt knutna om nätterna att jag har ont i varje muskelcell. Ofta blir jag matt av att bara vara i en miljö där andra presterar något (t ex matlagning, diskning, osv) och de gångerna jag själv försöker prestera något, typ diska eller duka eller städa.. så blir jag helt matt efteråt. Vi ska ju ha gäster idag. Jag har plockat, diskat, städat, skakat mattor, tagit hand om hunden typ hela förmiddagen och nu susar det i öronen, ångesten stiger och jag är tillbaka till att bara vilja gråta. 

Orkar inte ha ångest hela tiden, men jag vet ju att det kommer bli bättre. Men det är så utmattande att ständigt växla mellan fight och flight, att ständigt ha stresspåslag fastän det inte finns någon fara i närheten (förutom anorexin i mitt huvud då), att ständigt känna hjärtat slå för fort, känns hur benen skakar, armarna skakar, hela jag skakar, utan egentlig orsak. 

Vi ska ha gäster. Snart. Men jag ligger matt i sängen och hoppas kunna vara människa snart igen. Måste. 
Kan ju inte stänga in mig fler gånger. 
Detta ingår i livet. 
Måste äta med dem, i alla fall. Vara glad och trevlig en stund innan jag går upp, låser in mig och lyssnar på meditationsövningar igen. 
Snälla låt mig sluta skaka. 
Snälla ta bort suset i mina öron, det gör mig galen. 
Snälla låt min puls sakta ner. 
Snälla ta bort strypgreppet ångesten har runt min hals. 
Snälla låt kvällen gå över fort. 


Kommentera här: