Vet inte

.. hur jag mår. 

Har inte reflekterat. Orkar inte. 
Blir lika besviken varje gång jag känner efter och inser att det inte är så bra som jag ger sken av. 
Blir lika besviken varje gång jag inser att jag känner mig ensam och ledsen, rädd och förvirrad. 

Jag har svårt för att navigera i känslorna, för att identifiera dem för vad de är. Svårt för att skilja på tankar och känslor. Typ "hon tänker att hon är tjock men hon känner sig obekväm"- typexempel. 
Himlen är klarblå här (idag igen) och jag har mest varit i solen. Börjar bli brun, för första gången i mitt liv. 
Stressen börjar avta (drömde inga mardrömmar inatt) men jag känner mig fortfarande så svag och orkeslös. Vill vilja mer. Vill orka mer. 
Men det gör jag inte och jag lär mig acceptera det. 
Följer planen att distrahera, slappna av och sedan hantera känslorna. Jag tar ångestlindrande och de hjälper mig hantera känslorna istället för att springa ifrån dem. 
Det i sin tur gör att jag ändå känner att jag gör detta på riktigt den här gången- jag bygger upp en bra och stadig grund att stå på, så att jag inte raserar totalt igen som jag gjort de senaste tio åren fram och tillbaka. 

Jag vill gråta men kan inte. 
Känner mer än jag orkar. 

Kommentera här: