Det sköljer över mig ibland..

Hur allt blev. 
Hur sjuk jag var. 
Att det är MIG allt det här handlar om. 

Det har blivit vardag, men ändå inte. På ett sätt kan det aldrig bli min vardag, jag kan fortfarande inte begripa hur det gick SÅ snett. 
Men det gjorde det. 
Jag kan vara ledsen för det. 
Jag tillåter mig det, i korta stunder. 
Försöker tänka på att inte "resa i tiden" för mycket, och verkligen vara medveten när jag gör det. Och sen skifta fokus till nutiden. Till att skapa ett bättre liv nu, en bättre framtid. 
Jag var på hockey idag. Och kände mig levande. Jag orkade vara där. Trots att dagen varit ganska jobbig. 
Läkarbesöket återkommer jag om, måste samla mina tankar först. Är både ledsen och lättad. Men vill verkligen bara vara på banan igen. 

Men det får ta tid. 
Det får ta tid. 
Jag är värd att må bra på riktigt. 
Inte bara fuska. Eller ta smidiga utvägar. Inte pressa mig själv och le fastän varje andetag gör ont. 
Nej. 
Nu är det min tur att må BRA. Så det så. 

Kommentera här: