Falla fritt

Det går på millisekunder. 
Gjorde ett misstag, och första reaktionen var "nu tänker jag inte äta lunch". 
Sån knäpp reaktion, men naturlig för nån med anorexi antar jag. 
Jag ska försöka bli bättre på att se den för vad den är. Mina tankar finns bara för att sjukdomen finns. Om, när, den försvinner, så gör tankarna och obehaget det med. 
Tur jag upptäckte mina tankar direkt idag. 
I år vill jag kunna njuta av julen. Så det så 

Kommentera här: