Om igen.

Status quo. 
Inget händer 
Inget vänder 
Kan bara ha mascara 
På övre fransraden
Annars försvinner den
Fort fortare fortast.

Det gör fortfarande ont
(sluta älta)
Det är fortfarande tungt 
(kanske blir det aldrig bättre)
Kolla fakta 
(källkritik är svårt när anorexin äger halva mig)


Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta 
vet inte om jag vill eller orkar eller kan. 
Vill bara prata prata till världs ände 
Men du säger att jag pratat klart och det slår knut 
i mig då blir punkter där det bara var komma, egentligen. Egentligen tar de aldrig slut, mina tragiska historier, men jag måste hitta punkten nu säger du. Måste sätta punkt och börja om bygga nytt bygga om. 
Annars blir det aldrig bättre. 

Kommentera här: