Trodde jag skulle dö inatt

Alltså..!! Inatt var så hemskt. 

Jag har alltid haft svår mensvärk, svimmat av den och ibland spytt. Men aldrig någonsin har jag varit med om det som hände inatt. 
Jag vaknade ca 4-tiden och var helt kallsvettig och svimfärdig. Hade inte så jätteont, bara normalt. Lyckades ta smärtstillande men började må illa. Smärtan i magen blev SÅ hemsk att jag trodde nåt hade brustit i magen. Ringde mamma och sen börjar mardrömmen på riktigt: smärtan blev ÄNNU värre, jag svettas massor, spyr och har diarré om vart annat samtidigt som jag håller på att svimma av. Detta pågick i vad som kändes som en evighet. Jag fick inte behålla tabletterna jag tagit så smärtan klingade ju aldrig av heller. 
Jag funderade på att ringa ambulans. För jag trodde verkligen inte jag skulle överleva. 
Men min fina mamma stöttade mig och efter ett tag slutade jag i alla fall spy, och då kunde jag lägga mig på toagolvet och försöka hantera smärtan. Först var den konstant, sen hade jag nån sekund åt gången där jag faktiskt kunde andas igenom den, och sen blev de stunderna några sekunder längre och då började jag känna hopp om att det kanske skulle ta slut nån gång. 
Jag satte på musik och fokuserade på varje ord de sjöng, och tillslut somnade jag på badrumsgolvet med en hink bredvid huvudet, helt dyngsur av svett, med spylukt omkring mig. 
Vaknade och hade inte ont, var fortfarande dyblöt av all svett men var inte varken spyfärdig eller svimfärdig längre och kände mig som världens lyckligaste människa. 
Nu är jag livrädd för att det ska komma tillbaka! Vill aldrig mer få mens. Och anorexin utnyttjar det. 
"Du hade inte mens alls när du var smal" säger hon. Jag vet inte vad jag ska tro. 
Livet var aldrig bättre när jag hade anorexi, men fy fan vad rädd jag är för detta. 

Kommentera här: