Alternativa fakta & bortglömda fakta

2017 blev ju killgissa och alternativa fakta nya ord. Jag insåg ikväll, när jag gick omkring i min pyjamas och kände att den här kroppen är ändå okej att leva i, den duger, att det inte bara är Trump som använder sig av alternativa fakta. Visst att jag i början av sjukdomsförloppet tillsammans med min familj namngav anorexin just Donald Trump, men det kom liksom som en blixt från klar himmel ikväll: ätstörningen ljuger så förbannat mycket. Den använder min ångest och ger mig strategier för att hantera den- strategier som i själva verket bara leder till både ökad och förlängd ångest. 
Kort & gott: ätstörningar ljuger. 

Och nu till bortglömda fakta. 
Detta är något jag regelbundet tänkte på och lugnade mig själv med i början av viktuppgången: kroppen kommer ändras. Viktuppgångskroppen ser annorlunda ut just för att den måste ställa om sig från nära till att dö till att börja med att skydda inre organ, fylla på glukos-lagret, samla på sig vätska. Min buk var VÄLDIGT svullen medan mina armar och ben var som spaghetti (ja jag kan se det nu när jag kollar på foton). Revbenen och bröstbenen var tydliga medan magen var svullen som en stor ballon, precis som det SKA vara i den sisten. Det betyder att kroppen är smart, den vet exakt vad den ska göra även efter att ha varit svulten i över ett år. 
Allteftersom jag gått upp i vikt har kroppen ändrats sig. Först var det paniken över den svullna magen som i själva verket bara var vätska. Sen kom paniken för att folk började säga att jag hade mer liv i ögonen. Sen paniken när vissa T-shirtar i barnstorlek inte längre var allt för stora över armarna. Sen behövde jag inte längre tighta linnen för att hålla upp byxorna när de var nytvättade. Sen behövde jag inte något alls för att hålla uppe byxorna. Jag minns att jag sprang ut till mamma i köket och sa "titta!!! Mina lår nuddar varandra när jag gör såhär!!" med en blandning av stolthet och panik. Sen fylldes bröstkorgen ut och ett tunt lager av underhudsfett täckte över de värsta groparna vid revbenen, axlarna och bröstbenet. Sen kunde jag forma en valk på magen om jag böjde mig framåt och nöp- vad jag nu inser bara var mest skinn.. och om vi spolar fram till idag så har jag nu en normalviktig kropp. Det är jobbigt, men samtidigt är jag enormt tacksam för att få leva och bo i en fysiskt frisk kropp. Jag har lite acne kvar i ansiktet, och det är ungefär det enda fysiska som syns nu. Fast jag är fortfarande svullen till och från. 
Jag antar att det är en del av livet. Ibland kan jag känna att mina armar har mer fett än alla andras, samtidigt har jag läst vetenskapliga studier som bevisar att ett år efter att en person med anorexi gått upp i vikt skiljer inte fettprocenten i omfång på en fd. sjuk jämfört med nån som inte varit sjuk i anorexi. 
Jag har kollat på MÅNGA instagramkonton där personer som haft anorexi och genomgått liknande viktuppgång berättar att kroppen behöver tid- först lägger den ganska mycket fett runt buken just för att den behöver skydd. Efter ett tag jämnar vikten ut sig över kroppen och då blir allt fler mer bekväma i sina friska kroppar. 

Det tar tid. 
Mer tid än jag kanske har tålamod med. 
Men jag har inget annat val. 
Det är bara nu & framåt som gäller. 

(Tänder ett väldoftande ljus som heter "friskheten" och mediterar innan det är dags att sova. Hoppas på en natt utan mardrömmar)

*
*

*

Kommentera här: