Crazy dance

Igår var en tung dag. 
Jag var utmattad och ledsen. 
Ångesten tog över. 
Den gör inte det så ofta längre, men igår var en sån dag. Jag ville krypa ur mitt skinn och bara försvinna. Allt jag uppnått de senaste månaderna spelade inte så stor roll, och jag var nära ett återfall i tankarna. 

Tur jag lärt mig hålla ut. 
Tur jag lärt mig sätta på glad musik och dansa ut allt. Det hjälper. 
Och så kunde jag andas igen. Och somna. 
Vakna till en ny dag. 

Det är det mest skonsamma ibland, med livet. Och det mest brutala, samtidigt. Att tiden går. Oavsett. Det har räddat mig genom många mörka kvällar. 

Kommentera här: