Lugnet.

Som jag skrev i förra inlägget är jag nu med mina föräldrar, och de ville åka till huset vid havet. Jag klagar inte. 
Nu ligger jag nedbäddad i min dubbelsäng, hör vinden och havet utanför. Jag behöver inte ens dra ner rullgardinen för det är becksvart utanför och inte en enda människa mer än vi 3 är i byn nu. Det blir aldrig såhär mörkt i stan, och det kan jag sakna. 
Här är enda oväsenet havet, men det räknas inte. Jag blir så lugn av att vara i naturen. 
Nu ska jag bara ta hand om mig de här dagarna så jag kan komma tillbaka med nya krafter nästa vecka. 

Kommentera här: