Mer än ett år

Nu är det mer än ett år sen jag hittade modet att göra slut med mitt ex. 
För att vara ärlig var relationen aldrig dålig och han behandlade mig aldrig illa, men vi var inte rätt för varandra och det var svårt att våga lämna något så tryggt.
Ändå är jag så glad att jag (vi) vågade. Samma kväll andades jag ut för första gången på länge. Jag grät inte alls förrän en kväll typ ett halvår senare. Då var det mer saknaden av NÅGON men inte specifikt just honom. 
Jag kan fortfarande sakna det, att vara ett med nån, att skratta tillsammans och bara gå igenom livet tillsammans. Men tills dess satsar jag på att leva livet fullt ut, på egen hand. 
Jag trivs mer och mer i mitt eget sällskap ju längre ifrån anorexin jag kommer. 

Idag var en bra dag. Vi gick en lång promenad utmed havet, i skogen. Hade picknick i solen (i januari!! Sån lyx) och skrattade massor. 
Nu är själen påfylld och imorgon åker vi hemåt. 
Det ska bli skönt att få komma hem. Behövde verkligen få vara iväg för att uppskatta vardagen. 
Livet är så mycket bättre. 
Jag börjar acceptera att sjukdomen tar mindre och mindre plats i mitt liv nu, att jag är friskare än jag varit på flera år. 
Det är fint.
Livet utan anorexi är så himla himla fint och jag är så taggad på livet. 

Kommentera här: