Sömnbristen.

Jag minns inte när jag sov bra sist. 
Sömnbristen har rivit ner alla mina murar. 
Jag orkar inte hantera ångesten på samma sätt och jag blir snabbt skakig om något är jobbigt. Det är frustrerande när allt jag vill är att komma tillbaka till livet som det var innan sjukdomen. 
Sömnen känns som nyckeln till att jag ska funka som människa nu, det mesta har fallit på plats. Så nu håller jag tummar och tår för att min läkare kan hjälpa mig. Börjar känna mig desperat. VILL VILL VILL tillbaka nu. 
Och jag har testat allt: ingen tv/mobil på kvällen, mindfullnessövningar innan läggdags, somna in- meditationsövningar, bara lösa suduko och ha dov belysning, dricka mjölk innan läggdags, inte vila alls på dagen, ha behaglig temperatur i rummet, gå upp ur sängen om jag inte somnar (vilket resulterat i att jag fått starta dagen kl. 04...), osv! 

Håll tummarna för mig inför dagens besök. 
Tack! 

Kommentera här: