Sömn

Det är helt otroligt, men jag har sovit bra inatt. Blev helt däckad igårkväll av medicinen som jag tar för att somna- när jag samtidigt tog min antidepressiva hade jag ingen effekt alls av sömnmedicinen. Så glad att jag vågade testa att ändra om, nu kanske jag kan få ordning på min sömn. 

Jag vet själv att jag orkar mycket mer både fysiskt och mentalt när jag får sova bra! 

Idag gick mamma och jag till torget och handlade MASSOR av växter för typ inga pengar alls. Tips till ande sjukskrivna som också behöver lite grönt och levande inne. 
Jag hittade en likadan blomma som jag fick av min familj när jag var inlagd. Minns så väl hur jag tryckte ner hela ansiktet i blomman och luktade. Saknade frisk luft så himla mycket då, men fick inte lov att gå utanför avdelningen. 
Kände direkt en stor klump av sorg när jag kände lukten, så den fick inte hänga med hem. Både mamma och jag blev lite blöta i ögonen. En jobbig tid, det där. 
Så himla tacksam att jag inte behövt ligga på sjukhus denna omgång. Inte för att det är något dåligt- det räddade ju mitt liv. Men jag är himla tacksam att jag fått (och vågat be om) det stödet jag verkligen behövde utanför sjukhusets väggar. 
När det går är hemma alltid bäst. 
Mamma och jag promenerade förresten i skogen för ett par dagar sedan och tårarna bara forsade från mina ögon. 
"Jag börjar inse och acceptera att jag har varit och fortfarande är sjuk" viskade jag till mamma. "Du har inte bara varit sjuk", svarade hon, "du har varit allvarligt, svårt sjuk". 
Hur konstigt det än låter så var det skönt att höra. En typ av bekräftelse som jag behöver för att klara av att känna alla jobbiga känslor. Nu är det lunch, sen ska jag försöka fynda några krukor till mina fina blommor!

Ångest

På förmiddagarna går allt i ett så jag hinner sällan känna efter. Sover dåligt, vaknar sent pga utmattad av mardrömmar, frukosten tar minst en halvtimme, jag gör mig iordning snabbt, sen är det dags för morgonmeditation (15-30 minuter), sen måste jag iväg till mamma eller syrran för att äta förmiddagsmellis och ändå hinna med att äta lunch i rimlig tid. 

MÅSTE få ordning på min sömn. Men det finns hopp- fick reda på igår att det är bättre att ta en av mina mediciner på morgonen istället då den är uppiggande (varför sa ingen det när jag frågade första gången..) och den ger ofta mardrömmar!! Så imorse började jag med att ta den tidigare på dagen. Har mått illa (vanlig biverkan) men inte känt någon direkt skillnad i övrigt. Kommer nog bli annat ikväll dock när denna medicinen inte slår ut effekten av sömnmediciner. HOPPAS!! 

I övrigt har jag svårt för att identifiera vad jag känner igen. Har verkligen ett stort pratbehov just nu. Mycket ångest i alla fall. Har blivit dålig på att ta vid behovs-medicin men ska försöka bättra mig på det. Fick ett mycket mer harmoniskt liv när jag kom ihåg att göra det. 

Nu ska jag vila. Är varm och vrålhungrig idag!! Känns så ovant för mig. 


Framsteg

Vet ni? Idag på morgonen när jag gick hem för att äta frukost tänkte jag "jag gillar verkligen frukost", "vad lyxigt det känns att JAG får äta frukost, varje dag!!". 

I så många år har det varit ganska jobbigt att äta, men framförallt att känna att det är okej att äta. Många gånger har jag ätit ändå för att min logiska sida tagit över, men ändå haft känslan av att det inte är okej. 
Jag börjar förstå att det ÄR okej. Att jag behöver det. Att man inte måste göra något för att förtjäna mat. 

Det känns som ett så stort framsteg!!